Speltid: 1 timme och 41 minuter
Format: 16/9 (wide screen) PAL
Svenskt tal
Textad svenska, english, eesti.
Filmen visar hur frimurarna har förvrängt demokratibegreppet och byggt upp en glänsande fasad.
I demokratins namn har man begått ohyggliga brott mot mänskligheten, som synliggörs genom sprickorna i fasaden.
Filmen demolerar skendemokratins vackra fasad.
Konkreta exempel visas från Portugal, Finland, Ukraina, Baltikum, Serbien och Burma.
Beställ DVD:n genom att betala in 300 kronor på Nordea konto
3010 0024211 Jüri Lina. Uppge Ditt namn. Mejla Din adress!
Recensionen
Sprickorna i fasaden
Finns det sprickor i fasaden? Honnörsbegreppet demokrati blir problematiskt efter att ha tittat på den nya filmen av regissören Jüri Lina. Många okända ämnen och händelser kommer fram i filmen som har en unik konstnärlig berättarstil.
Vi ser flera exempel på hur demokrati missbrukas och hur mord, krig och revolutioner har skett i dess namn. Sovjetunionen lade sig varm om demokrati trots sitt stränga enpartisystem. Men även västliga demokratier frångick exempelvis Genèvekonventionen och bröt mot Röda korsets stadgar när de utnyttjade tyskar i slavarbete.
I system av mer auktoritärt styre har positiva åtgärder vidtagits som gynnat både samhället och de enkla medborgarna. Det sätter frågan på sin spets – är demokrati alltid av godo? Den portugisiske ekonomiprofessorn António de Oliveira Salazar lyfte landet ur ett ekonomiskt kaostillstånd och skapade grunden för ett fungerande välfärdssamhälle. Det skedde även fast att demokratiska friheter blivit inskränkta. Filmen ägnar stor del åt Portugals historia – ett ämne som många inte känner till.
Demokrati kan betyda många saker. Du förväntas att relatera till positiva ämnen när begreppet omnämns. Likhet inför lagen, individens frihet, yttrandefrihet och medborgerligt inflytande kan vara vissa av dessa. Jämte det positiva förekommer korruption, desinformation och maktmissbruk inom detta statsskick. John Pilger som är en världskänd reporter med vänstersympatier har beskrivit cynismen. Han citeras i filmen: ”Demokratiskt valda regeringars bedrägerier verkar mer storslagna än diktaturers endast på grund av de illusioner dessa skapar.”
Frimuraren Richard Coudenhove-Kalergi, grundare av Pan Europa rörelsen, citeras: ”Idag är demokratin en fasad för plutokratin…I demokratierna är statsmännen marionetter. I trådarna håller kapitalister, som dikterar politiska riktlinjer och styr den allmänna opinionen genom att muta väljarna.”
Nyckeln till filmen
Du färdas mellan granar och skymtar ängslandskapet som solen skiner upp. Det hörs barockmusik och fåglarna kvittrar. Men ett läte signalerar att något inte stämmer. Det är göken som senare ska återkomma i Jüri Linas film. De sköna skogsbilderna försvinner och du svävar över en öken. Framträder skallerormen i den mer livlösa miljön. Det kan vara farligt. Även solen kan skada dig på denna plats.
Trummorna slår och du ser ett svartvitt golv i rutor i ett rum med stolar längst väggarna. Sådan synes rummet många inte ser. Frimurarlogerna är öppna för de initierade. Den maskbeprydde figuren som kommer fram drar i olika trådar och har ett ”G” på bröstet. Dräkten är av samma mönster som golvet. Tillbaka på ökenlandskapet hör du berättarrösten som beskriver vad dagens demokrati egentligen är och att det inte har mycket med antikens motsvarighet att göra. De som säger sanningen uppskattas inte av makthavarna och ”vad är en sådan demokrati värd”? Sedan fortsätter han: ”Under åren har har allt fler sprickor blivit synliga i den demokratiska fasaden.”
Temamusiken sätter igång. EU-byggnaden spricker. Väggar och murar krackelerar. Bilder och olika ämnen som senare ska behandlas blir synliga. Genom den rämnade fasadens hål syns både vackra och motbjudande bilder. En byggnad som hålls upp av en stålkonstruktion. En marscherande figur med mask och kamouflagedräkt uppenbarar sig – som om vi ser igenom bakom kulisserna i ett skådespel där de inblandade inte vill visa sina ansikten.
Detta är inledningen på Jüri Linas film som kan tas som en nyckel och ouvertyr till det som ska följa i den drygt en timme och fyrtio minuter långa filmen. Det blir upp till tittaren att dra sina egna slutsatser om vad figurationerna vill säga. Det kommer visa sig att inledningen eller ”nyckeln” öppnar upp för vad vi har att vänta.
Den unika dokumentärstilen
I den nya filmen av Jüri Lina används en dokumentärstil som av undertecknad aldrig tidigare observerats. I tidigare filmer av Lina har det varit livliga illustrationer av figurativ art. Det vill säga att bilderna i filmen är ett sätt att berätta det man har att säga utan ord. Du färdas på en stig och solen går upp. Det kan vara en figuration där stigen representerar livet och solen är det vackra som livet kan innebära, exempelvis lycka, värdet av sanning, en högre mening etcetera.
Denna gång har de konstnärliga uttrycken tagits till en ny nivå och det sker på ett logiskt sätt. En stund handlar berättelsen om konkreta historiska och samtida ämnen, exempelvis Portugals historia under 1900-talet. Därefter sker en sammanfattning och tillbakablick med utsmyckande bildspel. Det ger både en pedagogisk effekt där tittaren kan reflektera till det som filmen tidigare redogjort för och även väcka fantasin och tankeverksamheten på ett nytt sätt. Stilen är med andra ord först berättande och sedan reflekterande.
Berättelsen består av att olika ämnen, det förekommer olika årtal, andra siffror och faktauppgifter. Sedan är det dags för det reflekterande bildspelet vilket för tittaren borde upplevas som mindre intensivt i jämförelse med berättelsens faktaspäckade art. Att blanda det konkret dokumentära med konstnärliga uttryck är ett grepp som är nyskapande och unikt. Den röda tråden är att det finns sprickor i fasaden: ”I demokratins namn har man begått alla möjliga vidrigheter utan att ifrågasätta de oetiska metoderna.”
Berättarrösten summerar med denna mening en kontroversiell frågeställning angående demokratibegreppet. Vad är egentligen demokrati? Historien har många exempel på hur terrorhandlingar, mord och illdåd inlett omvälvande samhällsförändringar och som i slutänden mynnat ut i demokratiska styrelseformer. Franska revolutionens blodiga händelser ursäktas då de frihetliga idéerna anses goda och att ”ändamålen helgar medlen”.
Portugals öde
Mindre kända händelser exponeras i Jüri Linas film som borde vara av stort intresse för den vetgirige filmtittaren. Den 1 februari 1908 mördades den portugisiske kungen Dom Carlos och kronprins Louis Félipe i Lissabon. Mordet utfördes av Alfredo da Costa, anarkistsyndikalist och frimurare tillsammans med hans medkumpan Manuel Buíça. Da Costa tillhörde frimurarlogen Loja de Montanha. Dubbelmordet organiserades av frimureriet som ville avskaffa kungadömet.
Theófilo Braga och Afonso da Costa utropade en republik den 5 oktober 1910. De började gripa motståndare till republiken. I ett tal till frimurarna säger den belgiske stormästaren Furnémont: ”Vi känner till hemligheten bakom denna stora händelse.”
Den 28 maj 1926 genomförde konservativa frimurare en statskupp. Ekonomiprofessorn António Salazar fick fria händer och blev 1932 premiärminister. Utlandsskulden krympte, valutan stabiliserades och landet fick budgetöverskott. Samhället organiserades med en korporativ struktur och partier förbjöds. I april 1935 förbjöds även alla frimurarorganisationer. Infrastrukturen utvecklades under 40-talet. Bruttonationalprodukten steg med i genomsnitt sex procent per år. Utbildningssektorn fick stora resurser på 60-talet.
Frimurarna hetsade vänsterliberala Nato-utbildade militärer till en statskupp, ”nejlikerevolutionen”, den 25 april 1974. Den 25 november 1975 utropade kommunister i Porto en folkrepublik. Sovjetunionen hade agerat mot Portugal sedan 60-talet. Strider mellan kommunister och deras motståndare var häftiga. Statskuppförsöket slogs ner. Socialisten Mario Soares, medlem i orden Grand Orient, valdes 1976 till premiärminister och körde landets ekonomi i botten. Idag är Portugal fattigt. Frimurarna utsatte Portugal för allt detta i demokratins namn.
Ett bildspel sammanfattar på ett konstnärligt sätt det som berättats om Portugals öde. Det är som en filosofisk poesi uttryckt på filmspråk med vacker musik som gör att berättelsen sätter sig på minnet.
I demokratins namn
Den brittiske premiärministern Winston Churchill föreslog den 7 mars 1942 i ett brev till president Franklin D. Roosevelt att låta Sovjetunionen återta de baltiska länderna till Sovjetunionen efter kriget. Roosevelt var nöjd. Estlands inrikesminister Mart Helme intervjuas i filmen för att ge sina synpunkter.
Storbritannien hjälpte Sovjetunionen att utföra en bombräd mot Estlands huvudstad Tallinn. Den 9 mars 1944 anföll 300 brittiska mosquitoplan. Även brandbomber användes. 757 personer dödades och 20 000 blev hemlösa.
Amerikanarna började på general Dwight Eisenhovers order systematiskt svälta ihjäl tyska tillfångatagna soldater efter krigsslutet. Överbliven mat förstördes. Matpaket på 100 000 ton från Röda korset stoppades av USA.
Motbjudande bilder visas på misären som rådde inom amerikanska fångläger. I filmen nämns att minst 1,7 miljoner internerade tyskar, enligt officiella siffror, dog till följd av svält, sjukdomar och omänskliga förhållanden. Tyskar tvingades även att tjänstgöra i den franska främlingslegionen och under Vietnamkriget.
Sovjetunionen fick sju miljoner slavar, varav fyra miljoner var krigsfångar. ”En och en halv miljon försvann spårlöst.”
Vi ser bilder på tyska krigsfångar som marscherar i massiva klungor in mot sitt slaveri. De ser hårt härjade ut av kriget och deras värsta öden, massdöd och umbäranden väntar dem fortfarande. De är på väg mot slavarbetsläger i Sibirien och andra platser i det vidsträckta Sovjetimperiet.
USA, Storbritannien och Frankrike bröt mot Röda korsets stadgar som länderna hade undertecknat 1929. Dessa tillåter inte tvångsarbete. Inga inspektionsbesök av Röda Korset tilläts i det ockuperade Tyskland. Totalt var sex miljoner tyskar internerade i Centraleuropa från 1945 inpå 50-talet. Även Danmark använde sig av slavarbete där man kallade dessa avväpnade fiendestyrkor för att kringgå Genèvekonventionen. Ett tusen unga tyskar utnyttjades till år 1949 för att röja minor trots bristfällig utbildning. Den yngste var femton år. Upp till 500 omkom.
I kontrast nämns i filmen att 98,5% av de västallierade under tysk fångenskap överlevde. Utan fördröjning delades livsmedelspaket från Röda korset ut. Dokument citeras om hur tyskarna även vidtog åtgärder för att förhindra de höga dödstalen i koncentrationslägren. SS-chefen Himmler gav order om att dela ut rovor, morötter och andra grönsaker: ”Jag tror att vi väsentligt kan förbättra hälsotillståndet därigenom.”
Ett bildspel
Vacker musik med trollbindande bilder och filmer eggar fantasin. Övergångar smälter in i varandra och sammanfattar på ett konstnärligt sätt ämnen och tankegångar som tidigare avhandlats i filmen. En månskensutsmyckad skogsmiljö med ljusfenomen, som små stjärnor och energetiska blixtrar, för tanken till hoppet, sanningen och livets mysterier. Livets mindre beståndsdelar eller andeväsen som på något vis pulserar genom alla fysiska ting, klippblock, trädstammar och landskapet som man ser.
Inne i skogen speglar sig en scen med ett schackbräde där spelpjäserna är utklädda i frimurardräkter. Det blir som om naturen vill visa oss vad som utspelar sig i världen men som till stor del är dolt för den breda allmänheten. Kring landskapet kretsar galaxerna och evigheten. Solen reser sig och övergången fortsätter med en vacker skymningskväll där du färdas över ett sund. Men en glasomsluten, artificiellt tillverkad giftsvamp spräcker glaset. En dödande blixt skjuter på en blomma. Det övergår sedan till en ny miljö som påminner om bibliska berättelser om hur det är i helvetet eller konstnären Boschs tavlor om lidande. Vi ser nu ett ödeland som hämtad ur en mardröm. Den svältande flickan utanför Holodomormuséet i Kiev dyker upp igen. Människor kastas i bränngropar. Svarta råttor springer runt på marken. En man överrumplas bakifrån av en maskbärande politruk och blir instoppad i en säck. Sedan blir det ”schack matt”. Två kroppslösa figurer i blått och svart hamnar i kamp, förvrängs och försvinner ut i atmosfären. Pistolen ryker och hålls av mördaren som denna gång är en schackpjäs. Den andra pjäsen ligger ner på brädet och det rinner ut blod precis som det gjorde på kung Dom Carlos av Portugal. Men trots all olycka ser vi ett nytt naturlandskap där solen är på väg att gå upp. Mörka moln är ännu på himmelen men det känns som att ljuset till slut kan tränga undan mörkret och ge oss hopp.
Summering
Denna film är ett banbrytande verk, en högkulturell dokumentär som sätter en ny standard inom filmkonsten. Jüri Lina har fått stor uppmärksamhet med sina filmer främst i Estland. I samband med produktionen av den nya filmen erhöll han ett filmstöd från institutionen Estniska kulturkapitalet, vilket får tolkas som att hans filmskapande vunnit erkännande och att den håller en hög professionell nivå.
För tittaren som vill förstå Jüri Linas filmer bör man öppna sig för de olika filosofiska tankegångarna som sker genom fantasifulla figurationer och bildspel. Ämnena som berörs får en annan infallsvinkel och ett intrycksfullare liv än om de enbart skulle beskrivas med den klassiska torra dokumentärstilen. Det är även många ämnen som är av kategorin dolda hemligheter och därför också så djupt allmänbildande. Den är en fängslande skildring av olika skeenden och i kombination med de stilfulla utsmyckningarna har vi ett filmkonstverk som inte borde lämna någon oberörd.
Jonas Lundström
Delvis publicerats i Nya Dagbladet